Archve for tag krönika

Krönika v 33: Våga vägra mellanmjölk

Ett alltför vanligt förekommande fenomen på gymmen och motionsspåren idag är de som dag ut och dag in kommer in och plikttroget och skötsamt utför sitt fastslagna träningsschema på rutin och utan någon större tanke, entusiasm eller intensitet. De ska bara bli gjort, typ som att borsta tänderna varje morgon och kväll. Lagom jobbigt, lagom varierande, lagom effektivt. Riktig mellanmjölksträning.

Nästan lika ofta ser man träningsgalningarna som ”älskar att träna”, gärna 2-3 timmar varje dag. Det verkat inte spela så stor roll vad man gör utan snarare gäller devisen ”desto mer desto bättre”. Det ska vara lagom ansträngande, lagom svettigt, lagom kul. Typisk mellanmjölk här också.

Båda dessa fenomen har missat två av de absolut viktigaste ingredienserna till en snabbare (och roligare) väg mot bättre fysik, nämligen variation och intensitet. Utan variation möts man obevekligen av stagnation. Kroppen vänjer sig vid den ansträngning den alltid utsätts för och ingen utveckling sker. Utan intensitet och genom att alltid hålla sig i bekvämlighetszonen och aldrig riktigt våga ta ut sig har samma effekt.

Jag tror att många har alldeles för stor respekt för att verkligen ta ut sig under träningen, i alla fall någon gång emellanåt. Det är lättare och bekvämare att köra lagom hårt, så hårt som man tidigare gjort och som man är bekväm med. Så där så att det känns som att man varit nyttig men utan att det blir allt för jobbigt. Tyvärr missar man då många av de positiva effekterna som hårdare träning kan ha. Man når snabbare resultat, får en mer komplett fysik, träningen blir roligare, du får en längre tid av fettförbränning efter träningen och sjukt mycket mer endorfiner för att nämna några av fördelarna.

Precis som med allt annat jobbigt, som egentligen är bra för en, får man ge det lite tid innan man är helt bekväm med de nya vanorna. Det kommer inte att vara helt lätt att frivilligt pusha sig till obekvämligheter och det kommer kännas obehagligt de första gångerna. Men det är övergående. Och välbehagskänslan efteråt överstiger med råge obehagskänslan du måste stå ut med under själva passet. Och var inte feg med att ta till den hjälp du behöver för att våga prova på hårdträning. Ta hjälp av en träningskompis, läs inspirerande bloggar, titta på träningsklipp på youtube eller ta hjälp av en tränare eller vad helst annat som hjälper dig att våga ta steget och verkligen våga köra ett hårt pass. Du kommer tacka dig själv efteråt. Och förhoppningsvis längta till nästa pass.

Sällan känner du dig så nöjd med dig själv som efter att du verkligen vågat pusha dig själv utanför bekvänmlighetszonen och klarat av lite mer än vad du innan trodde att du var kapabel till. Förutom att leda till en grym fysik snabbare så bygger det även karaktär och självförtroende. Du lär dig dina begränsningar (som i princip alltid ligger längre bort än du någonsin trott) och upptäcker att du har så mycket mer i dig än du trodde. De smittar av sig på ditt övriga liv.

Krönika: Annorlunda semestervecka

Nu är det nog många som på allvar påbörjat nedräkningen mot semester. Jag har dock redan hunnit med en första semestervecka. Eller semester och semester. Vet inte om alla skriver under på att de skulle klassas som semester.
Under sju dagar på Fuerteventura på Kanarieöarna har jag simmat, cyklat och sprungit tillsammans med andra triathlonfantaster från hela Europa. Det var sju riktigt intensiva, inspirerande och motiverande dagar som fylldes med träning, mat, mera träning, mera mat och en del sol. Sen sov jag ganska gott också. Totalt under de sju dagarna hann det bli ca 26 timmar varierad träning.

Då jag är relativt ny inom triathlon så var det ovärderligt att få komma iväg och träffa och träna med mer erfarna triathleter och få tips och pepp av duktiga Tri-coacher. En av dessa coacher var Clas Björling, svensk rekordhållare på Ironmandistansen. Clas har lagt ner elitsatsningen för ca ett år sedan men det var krut kvar i den mannen. Något som speciellt fastnade i minnet var under ett av bergspassen på cykeln. En fyratimmarstur där största delen av tiden spenderades i spy-brant uppförsbacke med benen tunga av mjölksyra. Nivån på cyklisterna i gruppen var varierande och då någon halkade lite efter hakade Clas på en bogserlina i styret på den trötte cyklisten och d-r-o-g denne upp för berget, samtidigt som han snackade i mobiltelefonen tillsynes oberört. Att se sånt ger perspektiv på ens egna träning och fysik. Clas jobbar också som triathloninriktad PT så de var intressant att snacka träningsupplägg och metoder med honom under cykelturerna.

En annan träningsdag som fastnat i minnet var då vi på en av cykelturerna fick sällskap av en norsk proffstriathlet. Norskan hade grym cykelfysik. I de värsta uppförsbackarna, då vi övriga kippade efter andan och kopplade bort omvärlden, började den käcke jenten dra sverigevitsar och sjunga glatt. Visst, inspirerande och kul, men aningens provocerande. Synd man själv var så andfådd att de inte riktigt gick att replikera på hennes välmenande påhopp.

Dagarna på Fuerteventura har även gett mig lite perspektiv på mitt matintag. I normala fall, på lunch med kollegor eller middagar hemmavid hör det till vanligheterna att jag får frågande blickar och kommentarer kring mitt matintag och portionsstorlek. Under dagarna på Fuerteventura var det ingen som tittade. Triathleter kan äta! Middagarna kunde mer liknas vid ätartävlingar där besticken knappt lades ner på bordet en enda gång under den timmes långa middagen. Tur då att maten ingick och att det var buffé som gällde.

En vanlig dag under lägret kunde se ut ungefär så här:
07.00-8.00 simning i havet under soluppgång i behagligt tempererat vatten, svårt att tänka mig en härligare start på dagen.
Frukost
11.00-15-00 cykel bland bergstoppar och små spanska byhålor, med ett obligatoriskt espressostopp.
17.00-18.00 löpning i bergen
Middag (ätartävling)

Tiden mellan träningspassen och måltiderna spenderades med att slappa i solen eller promenera runt i den närliggande lilla byn, men så mycket sysselsättning mer fanns det varken tid eller behov för. De mest intensiva dagarna var man träningshög i princip tolv timmar under en dag. De kallar jag semesterlyx!

Krönika: Med passion för sin sport

Jag gillar passionerade människor. Människor med passion för sin familj, sitt yrke, sin hobby, eller för sin sport. Jag vill gärna tro att passion är grunden till att bli riktigt riktigt duktig på de man gör. De mest inspirerande föreläsarna jag lyssnat på har varit sjukt passionerade kring sitt ämne, de mest karismatiska  idrottarna är ofta galet passionerade för sin sport, och den godaste maten serveras sannolikt av någon med en härlig passion för just matlagning.

En av de mest passionerade människorna jag träffat hyser en beundransvärd entusiasm och kärlek för cykelsporten. Han heter Jorma och har sin butik och cykelverkstad mitt ute i skogen, någon kilometer utanför Råneå. Ett besök hos Jorma är så mycket mer än bara ett besök i ännu en sportaffär. Det är en lektion och en konsultation i cykelsportens nerdiga värld av karbon, aerodynamik och specialanpassningar. Det är oundvikligt att dras med i den stolta cykelfanatikerns engagemang och kärlek till sporten. Därför tenderar ett tiominutersbesök ofta att dra ut till minst en timma. Man dras helt enkelt med i engagemanget och den entusiasmen som Jorma delar med sig av sin kunskap och sin filosofi kring cykling.

Första gången jag steg in hos Jorma kunde jag knappt skilja på en mountainbike och en tantcykel. Det spelar ingen roll hos Jorma. Det sprudlande engagemanget och kunskapen som bjuds på fångar även den till en början ointresserades nyfikenhet. Och just kunskap finns där gott om. Från den lilla butiken/garaget/verkstaden servar Jorma cykelfantaster över hela landet med allt ifrån tantcyklar med korg till specialanpassade elitcyklar.

Jag rekommenderar varmt ett besök hos Jorma nästa gång du behöver en ny cykel eller kanske bara serva eller hotta upp din nuvarande pärla. Eller om du helt enkelt bara vill träffa på en inspirerande person vars inställning och genuina engagemang för sin sport och sitt yrke är något man önskar att man träffade på oftare. Så länge Jorma håller butiken öppen kommer jag inte köpa så mycket som en cykelventil från annat håll.

Krönikan publiceras även här>

Beach 2012, och 2013, och 2014, och…

Värmande sol, takdropp, sommardäck och bantningshets. Säkra vårtecken
alltihop och nu dröjer det inte många dagar innan löpsedlarna tävlar om de snabbaste sätten att nå beach 2012-kroppen och paniken sprider sig över landet. Bara två månader kvar! Vad göra?

Tyvärr faller då många för bluffen med ”enkla” quick-fixmetoder som utlovar
snabba synliga resultat. Tio månaders slöande ska kompenseras med två
intensiva månader av hårdkörning både med träning och kost. Pulverdieter och andra extrema, onaturliga och rent ut sagt idiotiska kost- och träningsråd blir ofta lösningen många förlitar sig på. Det är ungefär lika smart och långsiktigt som ett SMS-lån klockan tre på natten. Visst kanske du kan rasa några kilo i vikt genom att bara äta pulver(mat), inget konstigt med det, kapar du kaloriintaget så kapar du kilon. Men vad gör det egentligen med kroppen? Och vad händer sen? Ingen vettig människa orkar leva på pulver resten av livet. Hälsa och välmående är en långsiktig investering, ingen quick fix. Om en supermetod låter lite för bra för att vara sann så är den sällan sann. Nej, dissa dumheter som pulverbantning och andra trenddieter som du aldrig orkar hålla dig till i det långa loppet och som alltså inte kommer att ge dig ett hälsosammare liv. Istället är det en säker väg mot ett jojobantande där du rasar i vikt en månad på våren för att sedan lessna på det till sommaren då du släpper allt, får ångest på hösten och inte orkar ta tag i det på vintern. Sen kommer våren igen och en ny superdiet knackar på dörren ungefär samtidigt som första asfaltsfläcken tittar fram.

Den typen av jojobantande och jojotränande måste vara det mest
plågsamma och minst effektiva sättet att uppnå god hälsa. Det är en
spikrak väg till att tappa all smak för träning och sund kosthållning. För kul är
det inte. Knappast gott heller. Sikta istället på att hitta en kosthållning och ett träningsupplägg som du gillar. Något som passar dig och som du orkar leva med hela året. Något som bygger upp dig långsiktigt och skapar en beständig hälsa. Det handlar om att hitta sunda vanor som du gör till en naturlig del av ditt liv. Då kommer du att hitta njutningen i träningen och även kunna äta med gott samvete och vara sporrad till att göra sunda kostval. Vad är då sunda kostval? Det behöver inte vara så komplicerat om du följer några grundprinciper: Dra ner på sockret, ät bra kolhydrater, mycket kött,
fisk och grönsaker och uteslut inte helt sådant du älskar. Du kan äta allt, men inte alltid. Alltså, älskar du choklad så ät choklad men inte varje kväll.

Det här är inga nyheter för någon, ändå är det så många som faller in i quick
fixtänket och jojobantandet. Skippa hetsen och panikåtgärderna för att
nå beach 2012. Satsa istället på ett långsiktigt tränings- och kostupplägg som får dig i form inte bara till beach 2012 utan även beach 2013, 2014 och många somrar framöver.

Krönika CrossFit

Crossfit – äntligen trendigt med hårdträning

Du kanske sett någon av dem på ditt gym. Galet hoppande, springande, flåsande, ockuperandes halva gymmet med skivstänger, hopprep och kettlebells. Crossfitutövarna. Crossfit är träningstrenden som sprider sig snabbare än något annat inom träningsvärlden just nu. De mest hängivna anhängarna kan närmast liknas vid sektmedlemmar där kost, träning, kläder och utrustning följer ett utstakat och välpaketerat koncept.

Grundidén med Crossfit är att skapa en allsidig fysik hos utövarna. Styrka, uthållighet, kondition, smidighet, balans, kroppkontroll, ja alla tänkbara fysiska egenskaper tränas upp med målet att bli grym på allt men inte bäst på något. Receptet för att nå dit är konstant varierade funktionella övningar utförda under hög intensitet. Vilket egentligen betyder att träningspassen är korta (sällan längre än 30 min) men hårda, aldrig likadana och att övningarna är användbara i verkliga livet.

Träningsformen startade i USA 1995 där upplägget anpassades för att träna upp en allsidig fysik hos poliser, militärer och brandmän. Yrkesgrupper där en allroundfysik och effektiv träning är ett måste för att klara av det krävande yrket. Inspirationen för träningsformen är en salig blandning från de mest extrema sporter som tyngdlyftning, styrkelyft, gymnastik, och konditionsidrott.

Idag finns ca 4000 Crossfitgym runtom i världen. Det första renodlade Crossfitgymmet i Sverige öppnade 2008 i Stockholm och sedan dess har flera större städer fått sina egna gym. I Norrbotten öppnades det första Crossfitgymmet i Kiruna för bara någon månad sedan och det är bara en tidsfråga innan fler slår upp portarna någonstans nära dig.

Är då Crossfit en i raden av nya träningstrender som bara lever tills nästa fräsiga träningsform dyker upp? Jag tror inte det. Det fundamentala med Crossfit är sådant som sedan länge varit grundpelare i många träningsfilosofier (intensitet, kvalité, variation osv). Det Crossfit gjort så bra är att förpacka det på ett attraktivt sätt som tilltalar en bred målgrupp. Att det dessutom visar sig att man via mindre träningsmängd ofta uppnår minst lika bra resultat som vid mer traditionell tidskrävande styrketräning är något som talar för träningsformen i det allt mer tidspressade samhället.

Vi kommer nog se mycket mer av Crossfit eller i alla fall Crossfitinspirerad träning framöver. Något som borgar för det är att Reebook nu storsatsar som sponsor för Crossfit. Jag tror att det handlar om lite av ett nytt tankesätt som kan påverka mycket av träningsvärlden snarare än bara en övergående trend. Vi kommer framöver att se ett större fokus på kvalité framför kvantitet och hårdträning framför lågintensiv träning. Och hårdträning är definitivt inte trendigt, det är alltid aktuellt.

Krönika Annonsbladet v 10

Ironman – ett förnekande av galenskap.

3,8 km simning direkt följt av 180 km cykling som avslutas med att springa ett maraton (42 km). Träningsformen heter triathlon och tävlingsdistansen kallas Ironman. I Sverige går endast ett Ironman per år, den här gången avgörs det i Kalmar i mitten av augusti. Då väntas 1500 deltagare kötta igenom distansen på allt mellan ca nio till 15 timmar.

Varje gång jag berättar för någon om mina planer på att genomföra detta nu i sommar känns det som om galenstämpeln instinktivt trycks upp i pannan. Därför tänkte jag nu ta chansen att förklara mig eller i alla fall försöka dementera alla antydningar om idioti.

Varför väljer man att frivilligt utsätta sig för detta? Ja, jag måste erkänna att frågan är relevant och att även jag själv brottats med den ett antal gånger. Kan det vara för att det är skönt? Knappast! Ok, all träning är skön när den väl är genomförd. Men mitt uppe i ett galet intervallpass är ”skönt” ett ord som sällan poppar upp i huvudet och själva loppet har jag inga ambitioner att njuta särskilt mycket av. Då tävlingsdjävulen smyger in under tröjan tar mysfarbrorn semester och då är de inte längre något trivseltempo som gäller.

Prispengar då? Inte ens nära! För att kunna räkna med något sådant måste man ligga i den absoluta Sverige- eller kanske till och med världstoppen. Snarare är det ett rätt kostsamt projekt. Anmälningsavgifter på några tusen kronor, dyr (och förhoppningsvis snabb) cykel, våtdräkt, resor, transport av cykel på flyget, och så givetvis maten. Matkontot har skjutit i höjden sedan Ironmanprojektet drogs igång. Är i princip konstant hungrig trots att jag försöker äta bra mat, ofta, och mycket.

Ära och berömmelse kanske? Nja, triathlon för en rätt undanskymd tillvaro så något stort medieutrymme är det inte tal om. Sportens superstar i Sverige, Jonas Colting, som även tillhör världstoppen får knappast sitta vid honnörsbordet på idrottsgalan. De platserna är reserverade för hästhoppare, curlingkämpar, golfare och andra svenska idrottshjältar.

Så, varför väljer man då att lägga ner pengar, tid och en massa slit för att genomföra detta? Ja, den största anledningen är nog att all denna träning ger en otrolig energi och ork i vardagen. Att förbruka energi skapar energi. Det ger även en fantastisk känsla av kontroll att se hur man själv kan påverka kroppens förmåga att klara av ansträngningar man tidigare inte trodde var möjliga. Sen går det inte att förneka att det ger en viss form av bekräftelse och egokick av att klara av något som i mångas ögon är totalt galet och ogenomförbart.

Vad krävs då för att ge sig själv en rimlig chans till ett bra Ironman? För det första krävs en plan och en tydlig idé om hur man ska ta sig an utmaningen. För det andra krävs en stor tilltro till planen. Utan förtroende för den egna strategin är det lätt att förvirrat kastas mellan olika teorier och träningsfilosofier. Sist men inte minst krävs disciplin och motivation att hålla sig till planen och genomföra träningspassen även när det känns motigt. Det behöver inte vara svårare än så.

Vet inte om jag lyckats tvätta bort galenstämpeln eller ens själv blivit klokare av detta resonemang. Om inte, så finns annars ett rätt klockrent (eller så inte) filmklipp på youtube som förklarar tjusningen med Ironman och förvirringen det skapar hos omgivningen. Googla bara ”I am training for an ironman” så kanske vissa frågetecken rätas ut.

Idioti eller inte,  längtar redan till den 18 augusti.

Krönikan publiceras även på Lulea.cc webben

Krönika Annonsbladet v 8

Har du tid att INTE träna?

Jobb, barn, matlagning, tv, grannens katt och andra mer eller mindre viktiga saker. Allt det där prioriteras ofta framför den egna hälsan när aktiviteter och ”måsten” ska fördelas över dygnets timmar. Att inte ha tid för träning är en av de vanligaste (bort)förklaringarna jag hör från människor som på olika sätt är missnöjda med hur de mår. En argumentation som sällan eller aldrig håller.

Jag skulle vilja vända på det och ifrågasätta om du verkligen har tid att inte träna. 45 minuters träning (eller t.o.m. mindre om du är effektiv) tre gånger i veckan får du tillbaka många gånger om i form av höjd energi och bättre effektivitet under dygnets övriga ca 900 vakna minuter. Träningen frigör endorfiner och en hel cocktail av andra sköna hormoner som försätter dig i ett energifyllt och positivt tillstånd istället för att gå omkring i halvdvala hela dagen.

Det svåra är ju ofta att komma igång och gå från noll träning till en dos som faktisk ger resultat och som funkar för just dig. Det gäller att hitta rutiner i vardagen som funkar på lång sikt och inte bara under ”en perfekt vecka”. Träna på morgonen, på lunchen, på vägen till jobbet eller hemma i vardagsrummet. All träning är bättre än ingen alls. Gör det som funkar för dig men intala dig inte att det kommer vara enkelt. Det kommer att krävas en insats för att få till hållbara livsstilsförändringar. Lyckas du dock hålla i dina nya vanor i 4¬–6 veckor så är du över tröskeln och har insett vilken skillnad träningen tillför ditt liv. Efter det blir det snarare svårt att inte ge träningen tid och utrymme i ditt liv.

På mitt jobb på kommunikationsbyrån Yours har vi dragit igång en träningsutmaning bland alla anställda. Målet är att inspirera och aktivera alla på ett sätt som passar var och en och på så sätt hålla oss friska och energifyllda. Fler arbetsgivare borde prioritera detta och inse fördelarna med pigga och krya medarbetare som är på alerten istället för halvsömniga och trötta.

I ett halvdvala–mode får du säkert jobbet gjort (någorlunda), maten lagad och grannkatten rastad. Men varför inte ge dig själv förutsättningarna att få allt det gjort med energi och glädje, samtidigt som du har ork över till en massa annat?

Premiär som krönikör

Kommer skriva krönika i Annonsbladet varannan vecka med premiär i Luleå/Piteå/Boden igår och Pajala nästa vecka. Skoj ska de bli! Vet inte exakt vad jag kommer skriva om ännu, men tror de kommer bli typ samma stuk som bloggen, dvs ”… träningstips, kosttips, inspiration, instruktion, och ibland kommentera, ifrågasätta och tycka. Jag kommer emellanåt även uppdatera ang min egna träning och min väg mot min första Ironman.” Men lite mer putsade texter i krönikan än i bloggen.

Här är i alla fall premiärkrönikan. (Publicerar även texten i sin helhet i separat inlägg)

Personlig träning i Luleå