Krönika: Annorlunda semestervecka

Nu är det nog många som på allvar påbörjat nedräkningen mot semester. Jag har dock redan hunnit med en första semestervecka. Eller semester och semester. Vet inte om alla skriver under på att de skulle klassas som semester.
Under sju dagar på Fuerteventura på Kanarieöarna har jag simmat, cyklat och sprungit tillsammans med andra triathlonfantaster från hela Europa. Det var sju riktigt intensiva, inspirerande och motiverande dagar som fylldes med träning, mat, mera träning, mera mat och en del sol. Sen sov jag ganska gott också. Totalt under de sju dagarna hann det bli ca 26 timmar varierad träning.

Då jag är relativt ny inom triathlon så var det ovärderligt att få komma iväg och träffa och träna med mer erfarna triathleter och få tips och pepp av duktiga Tri-coacher. En av dessa coacher var Clas Björling, svensk rekordhållare på Ironmandistansen. Clas har lagt ner elitsatsningen för ca ett år sedan men det var krut kvar i den mannen. Något som speciellt fastnade i minnet var under ett av bergspassen på cykeln. En fyratimmarstur där största delen av tiden spenderades i spy-brant uppförsbacke med benen tunga av mjölksyra. Nivån på cyklisterna i gruppen var varierande och då någon halkade lite efter hakade Clas på en bogserlina i styret på den trötte cyklisten och d-r-o-g denne upp för berget, samtidigt som han snackade i mobiltelefonen tillsynes oberört. Att se sånt ger perspektiv på ens egna träning och fysik. Clas jobbar också som triathloninriktad PT så de var intressant att snacka träningsupplägg och metoder med honom under cykelturerna.

En annan träningsdag som fastnat i minnet var då vi på en av cykelturerna fick sällskap av en norsk proffstriathlet. Norskan hade grym cykelfysik. I de värsta uppförsbackarna, då vi övriga kippade efter andan och kopplade bort omvärlden, började den käcke jenten dra sverigevitsar och sjunga glatt. Visst, inspirerande och kul, men aningens provocerande. Synd man själv var så andfådd att de inte riktigt gick att replikera på hennes välmenande påhopp.

Dagarna på Fuerteventura har även gett mig lite perspektiv på mitt matintag. I normala fall, på lunch med kollegor eller middagar hemmavid hör det till vanligheterna att jag får frågande blickar och kommentarer kring mitt matintag och portionsstorlek. Under dagarna på Fuerteventura var det ingen som tittade. Triathleter kan äta! Middagarna kunde mer liknas vid ätartävlingar där besticken knappt lades ner på bordet en enda gång under den timmes långa middagen. Tur då att maten ingick och att det var buffé som gällde.

En vanlig dag under lägret kunde se ut ungefär så här:
07.00-8.00 simning i havet under soluppgång i behagligt tempererat vatten, svårt att tänka mig en härligare start på dagen.
Frukost
11.00-15-00 cykel bland bergstoppar och små spanska byhålor, med ett obligatoriskt espressostopp.
17.00-18.00 löpning i bergen
Middag (ätartävling)

Tiden mellan träningspassen och måltiderna spenderades med att slappa i solen eller promenera runt i den närliggande lilla byn, men så mycket sysselsättning mer fanns det varken tid eller behov för. De mest intensiva dagarna var man träningshög i princip tolv timmar under en dag. De kallar jag semesterlyx!

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Comments

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Personlig träning i Luleå